Igår var en jobbig dag för min bror och hans familj.. Foxie, en familjemedlem och en underbar hund, fick igår somna in.. Man visste ju att det skulle bli så ngn dag för att hon inte mådde så bra in i det sista, men att beslutet om att åka till djursjukhuset kändes ändå som en chock, nog inget man kan vara beredd på. Hela dagen var tok för deppig och : ( Jag hämtade deras barn på dagis samt förskola medans de var på djursjukhuset, berättade vad som skulle hända och vart hon tar vägen, hundhimlen.. och visst var det jag som stod där med ett randigt ansikte och storlipar, medans barnen 7 och 5 tar det hur bra som helst, Casper förstod precis och visste att det var för foxies bästa. En sann djurvän, men jag däremot, jag är självisk.. jag är ledsen för att jag inte vet vart foxie är och för att JAG kommer sakna henne. Men hennes bästa då? Det borde släppt en sten ifrån hjärtat istället, för det har gjort ont att se henne ha ont. Nu har hon inte ont mer..
Men man är självisk.. Så igår var det dom vuxna som grät och barnen tröstade : ) Dom är allt grymma de dära killarna, smarta som få.

Men saknad är du foxie, världens finaste hund!

En riktig tokhund som kunde alltför mkt! = )


Åka skateboard till och med, gammeltakka ; )