Vänskap
... Jag måste skriva, det kliar i mina fingrar.. jag måste få rensat huvudet, jag kan inte sova.. Ligger och tänker på saker som har hänt och människor som är/varit viktiga för mig, jag skriver inte för er skull idag, utan för min egen.. För att kunna titta tillbaka på vad jag skrivit och sedan släppa det.
Ni vet ingenting om mig, mina nuvarande kompisar vet ingenting om mig, min sambo/fästman vet inte allt om mig, inte ens i närheten, ingen känner mig så som jag själv gör, inte ens min familj. Inatt tänker jag väldigt mkt på en speciell person som jag alltid kommer hålla varmt om hjärtat. Han började i min klass andra terminen i sjuan på högstadiet, han var nyinflyttad i stan och jag gick i världens nörd klass där jag inte umgicks med ngn alls, inte ens några tjejer.. Jag och Michael klickade första dagen, han borde på samma gård som mig så vi började umgås och gick tillsammans till och från skolan osv, han blev kompis med mina vänner och vi började umgås varje dag i skolan. Vi var väldigt lika, båda hade fruktansvärt svårt att gå upp på morgonen, dåliga betyg bägge två.. men vi försökte verkligen peppa varandra till att skärpa oss.
Du var min bästa killkompis, verkligen! Fan vi gick igenom hela högstadiet tillsammans, vi sov ihop..vi åt ihop, plugga ihop, gjorde dumheter ihop.. Ja allt! Du var mitt andra jag. Jag kommer ihåg hur vi mitt i natten stekte pomfrites med ton med pomfrite krydda på, friterade nuggets och smög ut på promenader. Du ringde på min porttelefon flera ggr om dagen och vi kunde prata om precis allt.. Jag kommer ihåg att jag trodde du var gay, vi somnade nästan alltid ihop vad jag kan minnas, men inte en ända gång hände det ngt mellan oss, vi var aldrig mer än vänner : ) Vi brukade smita ut nätterna, rökte sånt man inte borde röka.. drack massor med läsk och cocosbollar, vi spelade basket på skolgården när klockan var fyra på morgonen och berättade spökhistorier, vi försov oss till skolan men väckte alltid varandra så vi iaf inte skobbade hela dagen.. När balen närmade sig i nian så gick jag inte med dig, utan med ngn snubbe jag hade varit kär i. Vi drack ngt glas vin efter balen och gick hem till mig och däckade i våran fulgröna soffa, vi somnade med kläderna på och glömde av att det var skolavslutning dagen efter, vi försov oss även då och fröken skrattade åt oss när vi kom sent och hon stod och delade ut betygen. Tårarna rann när jag slutade nian, jag grät som aldrig förr.. det var de tre bästa åren, men jag trodde aldrig jag skulle förlora dig, vi var grannar.. hade sökt till samma skola inne i stan, vi skulle ju bara fortsätta hänga, så enkelt var det.. Men jag gjorde tabben.. Jag parade ihop dig med en av mina närmaste tjejkompisar, det gick ett tag.. Du berättade att du började bli kär i henne och jag mådde illa.. jag fick för mig att jag var kär i dig! Vilket jag inte var, det vet jag nu. Men jag förstörde mellan er, och hon blev sårad. Vi tappade kontakten på gymnasiet och du blev en person man sa hej till i matsalen, men ingen vet bakrunden.. du var viktig för mig, du fanns där precis när jag behövde dig, det händer ofta att jag tänker på dig när jag tänker på min mammas bortgång, du var alltid där och jag fick alltid blöta ner din axel.
Nu bor du i Italien med din flickvän, det är vad jag har hört iaf : ) Jag saknar dig otroligt mkt.. Det kan hända att du bara hade gått mig på mina nerver om vi blev vänner idag, men du vet mkt som ingen annan vet och ingen annan vet det här.
Nu vet ni.
åh linda, du fick mina ögon att tåras.