Denna syn och värre jagar mig i mitt huvud. Känns som denna rädsla för bränder och eld aldrig någonsin kommer att försvinna, visst man ska vara försiktig och alltid kolla en extra gång, men detta är ju paranoia. Håller på bli knäpp.

Det är ofta det sista jag tänker på innan jag somnar, samtalet jag fick om att det brann hemma hos oss och OM jag hade gjort på något annat sätt, OM jag hade jobbat den dagen istället för bytt bort min tid så hade det nog aldrig hänt. OM jag hade kollat en extra gång in i vardagsrummet så hade jag sett det.

Nu är nästan allt som vanligt igen hemma, vi har snart kommit iordning igen och trivs som fina fisken, bättre nu än någonsin faktiskt när vi ska få köpa kåken. Men det har varit tungt och denna känslan kommer förfölja mig förervigt, misstänker jag.